lördag 30 november 2013

Kul med jul: Att jula till en lampa

Fram till jul kommer jag att lägga upp massor med pysseltips, recept och allmän julglädje under parollen Kul med jul.

Jag har skrivit om vår kökslampa förr, nämligen här. Men eftersom det lackar mot jul ville jag jula till lampan lite, så fram åkte ursprungslampskärmarna (det är alltså en Minut från Ikea) och min glas- och porslinspenna från Panduro och så freestylade jag fram lite fågelspår i olika mönster och storlekar. När man är nöjd med sitt verk ska färgen torka i fyra timmar och sedan härdas i ugnen. Och sedan så hängde jag upp dem, skönt vintrigt med fågelspår på det vita, frostade glaset!



fredag 29 november 2013

Kul med jul: Rocky road fail (fast gott)

Fram till jul kommer jag att lägga upp massor med pysseltips, recept och allmän julglädje under parollen Kul med jul.
Det har blivit dags för Arons första jul och alltså vår första jul som föräldrar. Och för första gången ska vi fira hemma i vår lägenhet! Plötsligt öppnar sig helt nya möjligheter till att skapa egna traditioner, testa nya saker, göra lite som man vill.

Och med det i åtanke tänkte jag testa lite nytt julgodis i form av Rocky road. Det låter som något som jag skulle gilla - salt och sött och choklad och kola och marshmallows. Det är typ allt som är gott på ett och samma ställe. Och just ja! Allt som min mage inte tål!

Sämsta. Idén. Någonsin.

Ända sedan jag var liten har min mage reagerat dåligt på mat/snacks/godis som är väldigt fett. Man vet aldrig riktigt när det ska slå till, kan vara helt vanlig mat som är stekt i lite för mycket olja som gör att jag mår illa en hel natt, men så kan jag äta massor av grädde och brownies och chokladpudding utan att min mage reagerar.

Rocky road var typ det sämsta jag kunde äta. Jag åt inte ens särskilt mycket, men en natt av illamående och magont senare kan jag konstatera att det var FÖR mycket.

Men gott var det!

Rocky road
Ingredienser:
100 g vit choklad
200 g mörk choklad (70%)
1 påse Dumle
2 dl salta jordnötter
1 dl minimarshmallows

Smält chokladen i ett vattenbad. Rör i de andra ingredienserna. Häll smeten på en plåt eller i en form. Ställ in i kylen tills massan stelnat och skär den sedan i bitar.




torsdag 28 november 2013

En vägg av bilder



Vi har varit gifta i två och ett halv år, ungefär. Som bröllopsresa åkte vi till New York i två veckor mitt i juli. Och mitt under fotbolls-vm för damer!

Så en eftermiddag i Williamsburg gick vi runt och letade sportbarer som kunde visa Sverige-Japan medelst slumpmässiga öppna wifinät. Vårt första alternativ hittade vi inte ens till, men vi hade tur - alternativ nummer två hade precis öppnat och vi var ensamma i baren. Vi ägnade oss åt lite eftermiddagsdrickande av lokal öl när jag hörde ett "Men är det inte Sandra?" bakom mig. Där stod Tomas, som pluggade vid MKV i Sundsvall samtidigt som mig. Så klart att man springer på en bekant i en slumpmässigt utvald sportbar i Brooklyn.

Bartendern småpratade med oss och fick reda på att jag och Ruben var där på bröllopsresa. Bartendern bjöd genast på shots och när matchen var slut var vi runda under fötterna. För då upptäckte jag att det fanns en fotoautomat i baren och vi måste genast fota en remsa för att dokumentera denna dag! Och den remsan satte jag upp på väggen här hemma när vi flyttade in. Och sedan satte jag upp fler bilder runt omkring. Och så växer vår fotovägg fram, utan minsta mätande eller vattenpassande. Det blev rätt rakt ändå.



tisdag 26 november 2013

Baka bröd med fruktkött


Jag har skrivit om det förr (här och här), att vi försöker använda fruktköttet som blir över när vi gör juice i vår råsaftcentrifug. Stryk "vår" - det är Ruben som gör juice. I SIN råsaftcentrifug. Varje dag. Jag får bara njuta av färskpressad apelsinjuice, varm äppelcider eller ananas- och citronjuice när jag kliver upp på morgonen. Tack så mycket.

Vi ville hitta ett gott och enkelt bröd att baka på resterna från äppeljuicegörandet och testade det här. Det SER enkelt ut när man läser receptet, men det här är en deg som äter mjöl. Jag tror jag använde närmare två kilo i en omgång. Så efter att både jag och Ruben svurit långa haranger över degen vid olika tillfällen så bestämde vi oss för att testa något nytt. Det var då jag mejlade Ruben en länk till UnderbaraClaras recept på enkelt bröd. Och sedan den dagen bakar han det här brödet i olika varianter minst tre gånger i veckan. Med äpple (där han använder resterna från när han gjort äppeljuice i råsaftcentrifugen och bara blandar i dem i degen) och kanel är en av favoriterna.

Ja, du läste rätt. Jag vaknar alltså till hembakt bröd och färskpressad juice på mornarna. Bura in mig!

I dag bakade han en neutral variant, vilket är perfekt om man vill ha pålägg på - jag äter det med hummus, ägg och kaviar eller bara smör. Ruben bakar det utan salt så att Aron kan smaka. Och med lite mer bikarbonat, han menar att det blir allra bäst då.

UnderbaraClaras superenkla bröd
Ingredienser:
7 dl mjöl
4 dl fil
2,5 tsk bikarbonat
(salt, men det utesluter alltså vi)
Ev fruktkött, nötter, russin eller något annat gott

Sätt ugnen på 175 grader.
Blanda mjöl och bikarbonat och häll i filen. Blanda i eventuellt fruktkött, lite rivna morötter och/eller blandade nötter, kanske russin eller hackade aprikoser. Rör om. Lägg ett bakplåtspapper i en avlång brödform och häll i degen. Grädda i mitten av ugnen i en timme och 15 minuter, enligt Ruben.

måndag 25 november 2013

Egen deodorant

Vi var alltså ute och ÅT MIDDAG i lördags. På RESTAURANG. Efter en vecka med Aronförkylning, Rubenförkylning och Sandraförkylning (vilket innebär inget babysim, ingen öppna förskolan, inga kompishäng) så höll vi på att bli knäppa allihop här hemma. Så Ruben sa NO MORE! Och så åkte vi iväg till Söder och gamla Sandrafavoriten Mamas & Tapas.

Jag kan räkna gångerna jag varit ute efter mörkrets inbrott de senaste nio månaderna. Det är fem gånger. Inklusive i lördags alltså. Och jag insåg lite medan vi åkte tunnelbana att jag beter mig som om jag bott i en grotta. Jag sniffade i luften och bara "Ruben, det är någon som har PARFYM på sig, vad trevligt!"

Anledningen till min fascination är att jag själv avvecklat allt sånt i mitt liv (och, som sagt, sällan träffar människor som typ klätt upp sig). Jag slutade sminka mig samma sekund som jag fick reda på att jag var gravid. Inte av någon principiell orsak, tror jag mådde illa eller inte orkade i början och sedan, när jag tänkte efter - varför skulle jag? Jag duger ju som jag är. Präktis där. En enda gång har jag sminkat mig de senaste 18 månaderna, imponerande för någon som knappt brukade sminka av sig. (Och: när man inte gör det varje dag blir det plötsligt väldigt kul att sminka sig).

Parfym och sånt slutade jag med när jag läste på om alla giftiga ämnen i parfymer, tvål, hudkrämer och så vidare. Nu är jag heltidshippie som använder ekologisk tvål, smörjer in mig med hemmagjord, ekologisk babyolja, OCH det bästa av allt (nu har vi ÄNTLIGEN kommit fram till poängen med det här inlägget, woho!) är att jag gör egen deodorant! Det låter helt sjukt, jag vet, men det är den BÄSTA deo jag någonsin använt. Jag brukade gnälla över att jag började lukta gubbsvett efter ett tag när jag hade vanlig deo förut, men den här deon funkar fan i två dagar om det behövs. Det nästa bästa? Den är så sjuuuukt lätt att göra!

Recept via Sagogrynet!

Deodorant
Ingredienser:
1 del ekologisk kallpressad kokosolja
1 del majsstärkelse
1 del bikarbonat

Lägg över kokosoljan i ett glas. Ställ glaset i en skål med varmt vatten från kranen så blir oljan flytande efter en liten stund. Rör i bikarbonat (förhindrar dålig lukt) och stärkelse (håller torrt). Häll upp i en liten burk och låt stelna. Använd t ex en liten sked för att applicera.





fredag 22 november 2013

Att hänga upp halsband utan att förstöra väggar och garderober


Jag vill gärna ha mina halsband hängande någonstans. Mindre trassel, bättre överblick. Innan vi flyttade så hade jag spikar på insidan av garderobsdörren på våra fabulösa Ikeagarderober, och det funkade ju bra, förutom ljudet som uppstod varje gång man öppnade dörren.

I vår nya lägenhet har vi inbyggda garderober. Och eftersom vi bor i en hyresrätt som jag inte vill härja alltför mycket i så spikade jag upp spikar på sidan av byrån som fungerar som halsbandshängare i stället. Snabbt fixat, ordningsamt och dekorativt.

Nu kan jag återgå till att räkna tändstickor, Rain man style.




tisdag 19 november 2013

Det ska böjas i tid det som pompöst ska bli

Jag kanske är lite pompös. Men för några år sedan blev jag ett tag besatt av att äga kavajer och koftor med tygmärken på. Och eftersom allt jag någonsin gjort har blivit ett tusen gånger större projekt än det var från början så kunde jag så klart inte bara gå till exempelvis Gant (har de patent på tygmärkeskläder? They sure seem to love them!) och bara köpa en kavaj och en kofta med ett jäkla märke på. Nej då. I stället designade jag en egen familjesköld och beställde specialsydda tygmärken av skölden. Och skapade en egen familjetagline. "Lärdom är själens föda". På latin.

Sa jag att jag är lite pompös?

Processen är inte så svår om man har tillgång till Photoshop/Illustrator/annat designprogram och känner sig bekväm med att rita i något av dessa program, men det var inte särskilt billigt att beställa specialsydda tygmärken i små mängder för några år sedan. En snabb koll visar dock att det finns fler företag att välja på nu så priserna har säkert gått ner rejält. Jag blev hur som helst väldigt nöjd med mina broderade märken!

Nu ska jag bara beställa en pytteliten kavaj till Aron och sy på ett märke. Det ska böjas i tid det som pompöst ska bli.

måndag 18 november 2013

Sötpotatisgryta med jordnötssmör



Jag tror endast att den naturfotograf som lyckats fånga den skygga abbotdykaren på bild förstår min glädje över mina bilder på denna underbara men blyga gryta.

Vi äter den här sötpotatisrätten en gång i veckan och jag har tänkt skriva om den hundra gånger ungefär, men så blir jag för exalterad och glömmer att fotografera den. V. a. r. j. e. gång! Slurp så är den uppäten.

Receptet kommer härifrån och jag hittade det när jag utövade ett av mina huvudintressen - att läsa bakåt i nya bra bloggar som jag hittar, flera år tillbaka tydligen, och mejla Ruben allt jag finner spännande på vägen. Han är alltså ofrivillig läsare av mängder av bloggar. Och han kan inte ens fuska och låtsas läsa dem eftersom jag håller förhör efteråt.

Här är min variant av grytan för vuxna och bebisar.

Gryta med sötpotatis och jordnötssmör
4 port
Ingredienser:
Rapsolja
1 gul lök
1 klyfta vitlök
2-3 sötpotatisar (beroende på storlek)
1 tetra kidneybönor
1 röd paprika
2 tetror krossade tomater
Vatten
Ingefärspulver
Spiskummin
Svartpeppar
Salt
1 burk yellow chili (man kan också ta en fjärdedels burk starka skivade jalapeños, men det blir inte lika gott!)
1 tärning grönsaksbuljong
3 msk jordnötssmör
3 msk salta jordnötter
1 lime

Skala och hacka den gula löken. Värm rapsolja i en stor kastrull eller wokpanna. Pressa i vitlöksklyftan och stek den tillsammans med den gula löken. Skala och skär sötpotatisen i kuber (ca 1x1x1 cm). Dela paprikan, skär bort kärnhuset och skär resten av paprikan i bitar. Släng i sötpotatisen och paprikan i pannan och lägg i kidneybönorna efter att du sköljt dem i ett durkslag. Ha i de krossade tomaterna och häll i lite vatten i de tomma tetrorna som du också häller i grytan så att den blir lite såsigare. Krydda med ingefära, spiskummin och svartpeppar.
Om du ska göra en bebisvariant så är det nu du tar några skedar av grytar och lägger i en egen kastrull och häller i ännu lite mer vatten så att den får koka ordentligt. Du kan behöva fylla på med vatten då och då under koktiden om grytan blir torr.
I den stora grytan för vuxna, addera en buljongtärning, salt och chilin. Eventuellt mer vatten också, grytan ska puttra ett bra tag så det kan behövas.
Nu ska båda grytorna koka tills sötpotatisen är mjuk. Det tar runt en halvtimme. Då åker jordnötssmöret i (jag lägger lite i bebisgrytan också eftersom jordnötssmöret som vi använder är osaltat), låt det smälta i grytan under omrörning.
Servera med salta jordnötter och limeklyftor att pressa över (till de vuxna), och en god sallad. Jag menar det verkligen när jag säger OMNOMNOM.

lördag 16 november 2013

Pizzan som är lite lite bättre än de andra pizzorna

BOOOM! Pizzavirtuosen slår till igen! Den här veckans pizza strösslades med aubergine, fetaost, riven fuskmozzarella ur påse, tomatsås och spenat. Självklart inte i den ordningen, jag är inte galen. Ruben strödde lovord och friade på stående fot. Tyvärr är vi redan gifta så no dice.

Recept på tomatsås och deg finns i det här inlägget. Auberginen (en stycken) skars i bitar och stektes i olja och fördelades på pizzorna EFTER tomatsåsen bretts på och den rivna osten (en påse á 200 g) slängts ut i lagom mängd, ingenting annat. Sedan in i ugnen tills osten smält och fått lite färg på kinderna. Direkt när pizzorna togs ut ur ugnen smulades 150 g fetaost över dem (VÅGA inte använda något som inte får kallas fetaost, typ salladsost) och så på med hela spenatblad i ett fint täcke.

Aron får ju generellt äta samma mat som oss, fast minus salt, gröna bladgrönsaker, honung, kanel, socker och sånt bebisovänligt. Så pizzadegen går ju bort som innehåller både salt och honung. Bebispizzan fick bestå av två smörgåskex som jag bredde tomatsås på. Jag gör en enda stor tomatsås men väntar med att salta och ha i grillkrydda till allra sist, och så lyfter jag ut några matskedar som får bli Arons tomatsås. Lite ost fick han dock, pyttelite, trots att den innehåller salt. Och så aubergine i små bitar. In i ugnen en superkortis. Stor succé hos hushållets minsta och mest vokala medlem!

Den här pizzan passar fantastiskt bra med en sallad bestående av plocksallad, tomater och gurka med pressad citron, olivolja, salt och peppar.

fredag 15 november 2013

I vilket jag fuskar som grafisk designer

VAD ska man göra med en 20 000-kronorsutbildning från Forsbergs om inte fuska som grafisk designer för min mans skivbolag? Jag får en anledning att utföra vilken idé som helst som skivomslag och min man får en uppsjö av fint/knas/oklart att använda till sina skivsläpp.

Skapandeprocessen går till så att jag kommer på något kul jag vill göra, och så visar jag det för Ruben som säger att det ser toppen ut. Alldeles utmärkt för kreativiteten! En oändlig ström av positiv feedback! Låt oss kolla in några av de senaste omslagen:










Jag har också skapat skivbolagets eminenta logga (och grafiska profil):



onsdag 13 november 2013

Mage, möt dumplingsoppa. Dumplingsoppa, möt mage.


Om Ruben och jag fick bestämma så skulle vi nog gå till Mormors dumplings på Bondegatan varannan dag och äta hot pot-soppa med dumplings. Eller kanske varje dag. Eller kanske två gånger per dag. Vi tenderar att bli besatta av olika rätter och den här soppan är inget undantag.
Vi hade ett annat favoritställe innan som bytte ägare och blev dåligt och besökte Mormors dumplings av en slump och insåg att vi GÅTT TILL FEL STÄLLE HELA TIDEN! Katastrofen!

Som med alla andra favoriträtter på olika restauranger så försökte jag återskapa den här ljuvliga soppan hemma. Det blev inte alls likt. Men det blev gott! Dock har jag exakt aldrig lyckats baka ihop dumplingsarna så att fyllningen stannar i degen? Så det är liksom soppa med degbitar och fyllningsbollar. Det funkar det med.

För två personer som gillar att äta:

Dumplings (inspiration härifrån)
Ingredienser:
300 g nöt- eller fläskfärs
10 cm purjolök
Ingefärspulver
0,5 chilifrukt
1 klyfta vitlök
2 msk soja
1 msk sesamolja

Färdig wonton- eller dumplingdeg
Rapsolja

Blanda alla ingredienser till fyllningen i en skål. Fyll degarken och förslut dem väl. Jag har ingen aning om hur man gör detta uppenbarligen. Ånga degknytena i kanske 5 minuter. Kolla så att de är färdiga i mitten. Flytta över dem till en stekpanna och stek i rapsolja.

Soppa
Ingredienser:
1,5 l vatten
1 tärning grönsaksbuljong
Kycklingfond
Srirachasås
Soja
Salladslök
Sesamolja

Hemskt ospecifika mängder, men det är verkligen en smaksak. Börja med vatten och buljong, och addera de andra ingredienserna efter smak. Lägg i degknytena (som är ångade och stekta) när soppan är klar. Servera med en blandning av japansk soja och balsamvinäger att doppa dumplingsen i.


tisdag 12 november 2013

Att styla en bokhylla


Gud vad härligt att Pinterest finns så att det finns en plats dit jag kan gå och förundras över saker. Jag orkar inte pinna grejer själv så ofta, jag gör det mest i omgångar när jag kommer på att jag ska komma upp i 10 000 pins (tävlingsinriktad, much?) men slutar efter typ 10 bilder. 378 pins har jag lyckats skrapa ihop, inte mycket att hänga i julgranen.

(Obs att jag först skrev "inte mycket att hänga i julgran", på riktigt - klart man stryker ändelserna på ord, mvh Från Medelpad)

Pinterest har bland annat fått mig att inse att STYLADE BOKHYLLOR är en grej nu! Har jag till och med läst att det finns speciella bokhyllestylister eller far jag med osanning nu? Och för någon som inte vill ha en stylad bokhylla - visst ser vår bokhylla rätt stylad ut? Det här är ett resultat av för mycket tid (väntan på Aron som inte ville komma ut ur magen), tristess, och den där extrema graviditetsenergin. Den kan man ju sakna ibland.

måndag 11 november 2013

Söt-salt trifle


När Melanie från You are my fave postade den här desserten (fast hon har lyckats göra den snygg) gick jag nästan ut i köket och svängde ihop den direkt, så peppad blev jag. Fast det var inte läge just då för klockan var halv tre på morgonen och jag läste bloggar eftersom jag inte kunde sova. Ruben uppskattar visserligen mina försök i köket men jag tror inte att tretiden på morgonen är hans bästa tid för sockerchock. Bara en känsla.

Men nu! Nu sitter jag äntligen här och känner mig vimmelkantig och lite illamående. Det var i alla fall njut medan det varade.

Det som är bra med desserten är att den är sjukt enkel om man väljer att fuska till det med lite hel/halvfabrikat.

För två portioner köpte jag brownie på 7-11 som jag skar upp i små bitar...


...hackade lite mörk choklad...





...vispade grädde...




...blandade till lite läskig chokladpudding, en portion, från pulver...


...och varvade allt det här i glas, allt chokladigt först, lite flingsalt, och sedan grädde, i tre omgångar. Och så lite hackad choklad på toppen. Och det här var alltså dagen efter jag lovade mig själv att jag skulle sluta fika flera gånger dagligen. Det gick bra.


söndag 10 november 2013

Farsdagskort att ladda ner


Farsdag! Yay! Aron och jag kunde inte hålla oss så vi firade med ett besök på Rubens favoritdumplingsställe redan i går, men om du är ute i inte så god tid - här är ett kort att ladda ner och skriva ut på lite tjockare papper. Klipp ut, skriv en personlig hälsning på baksidan, klart.

Ladda ner kortet här!

lördag 9 november 2013

En Totoro flyttar in


Kolla vem som äntligen är klar! Kolla vem som inte plockat ner sin fotovägg efter Halloween!

I morse sydde jag äntligen sista stygnen. Det tog som vanligt några veckor av prokrastinering (ATT det är ett ord!) där en massa annat kom emellan. Jag presenterade den direkt för Aron som var upptagen med att busa med en kudde. Testade några minuter senare och då petade han lite på Totoron med ena foten. Succé direkt alltså! Nej men jag hoppas att han kommer att gilla sin nya kompis bättre senare. Annars är Totoro en ovanligt dekorativ (trots mitt bristande tålamod för att sy noggrant och fint) leksak som kommer att ha sin plats i hemmet oavsett. Kanske får han en egen blogg. Framtiden får utvisa.

Källa.

fredag 8 november 2013

Recept på luftigt långpannebröd med rosmarin

Det ser inte mycket av för världen det här brödet där det ligger i sin långpanna, det gör det ju inte. Det är mer som den tystlåtna personen i hörnet på festen som visar sig ha intressantaste livet. För det är så förbannat gott! Man äter och äter tills man får ont i magen men det är omöjligt att sluta. Lite smör på varm brödbit och bara omnomnom. Sjukt nyttigt är det också. Inte, så klart, det är bara vitt mjöl och alla 5:2-dieter och LCHF och XYZWTF får gå och lägga sig. Tröttmössor där.


Ramona Flowers: This is good garlic bread.
Scott Pilgrim: Yeah, I think garlic bread would have to be my favourite all-time food. I could eat it for every meal. Or just constantly, without stopping.
Ramona Flowers: Then you'd get fat.
Scott Pilgrim: Why would I get fat?
Ramona Flowers: Because bread makes you fat.
Scott Pilgrim: Bread makes you fat?

Och med det sagt, här kommer receptet som jag fått en gång av min kompis B.

Bröd med rosmarin (är det någon slags focaccia? Jag har ingen aning)
Ingredienser:
0,5 paket jäst
6 dl vatten
12 dl vetemjöl
0,5 msk salt
1/2 dl olivolja
2 tsk rosmarin (står det i receptet, jag brukar ösa på med mycket mer på känsla)

Smula ner jästen i en stor bunke och lös upp den med lite av vattnet. Tillsätt resten av vattnet, vetemjölet, saltet, oljan och rosmarin. Jäs en timme under bakduk.

Knåda degen och platta ut i en stor långpanna. Jäs 20 min. Sätt ugnen på 200 grader.
Nu kan du passa på att trycka ner bitar av fetaost, oliver, soltorkade tomater eller andra goda saker i degen om du vill, eller så kör du au naturelle. Grädda i ca 25 min. Testa med en sticka, den ska vara torr.