fredag 16 maj 2014

I vilket jag berättar om färden från öst till väst

Jag har ju glömt att berätta om resan mellan Agios Nikolaos och Kolimbari! Förutom det man kunde lista ut av mitt inlägg om att köra på Kreta, så klart. Det inlägget finns här.

Det här kommer att bli långt, så hämta en kopp te och lite snacks så kör vi.

Som jag nämnde så höll vi på att undersöka möjligheterna att ta transferbuss hela vägen. Men eftersom de resenärer som ska till Kolimbari landar på Chaniaflygplatsen (oftast, tror jag i alla fall) och de som ska österut landar på Heraklions flygplats så går det inga transferbussar där emellan. Att ta lokala bussar orkade jag inte ens kolla upp, så Ving fixade en hyrbil åt oss som skulle hämtas efter att vi åkt transferbuss till Heraklion.

Vi tog det lugnt när vi kom fram till flygplatsen. Satte oss på en bänk och åt ett mellis i form av en pizzaslice och undrade var Aviskontoret låg. Till slut såg vi en parkerad minibuss under en skylt där det stod Avis shuttle bus eller något liknande. Så vi trodde ju att den gick till Aviskontoret. Vilket var fel. Vi skulle in i flygplatsen och hitta Avisdisken, vilket var svårare än det låter eftersom vi var i avgångsdelen av flygplatsen och Aviskontoret låg i ankomstdelen, naturligtvis. De flesta hyr ju bil när de kommer, inte när de ska åka hem. Rätt logiskt när man tänker på det men vi fick i alla fall leta en hel del för att hitta.

Här någonstans kom jag på att jag måste föra över pengar till mitt kortkonto. Och så här var ungefär hela dagen tills vi kom fram till Kolimbari: Av någon anledning funkade inte 3G för mig alls i Grekland så jag kunde inte använda internetbanken, så jag ringde till min bank. Som inte kunde hjälpa mig överhuvudtaget. För jag hade inte min dosa med mig. För vi skulle bara stanna en vecka så jag tänkte att jag inte behövde den. Så jag kunde inte föra över pengar och hade ingen koll på mitt konto.

Och där någonstans kom Ruben tillbaka från ett Aronblöjbyte och jag började gråta, vilket är en helt vanlig överreaktion när jag blir stressad. Men Ruben fixade biffen och jag kunde hämta ut bilen. Eller kontraktet i alla fall för SEN skulle vi tillbaka till shuttlebussen (bra ord) och bli körda dit bilarna stod.

Vi fick en sliten liten blå sak och så fick jag promenera bort till ett hus och hämta ut en bilstol (obs att de som jobbade där inte visste om vi skulle ha ett babyskydd eller någon annan typ av stol till Aron, kändes otroligt tryggt). Och SEN skulle vi montera den jäkla bilstolen (som såg ut som om den borde ha pensionerats för ett bra tag sedan) och herregud. Det fanns något slags klistermärke med en bild på hur den skulle monteras på sidan av stolen men det var också allt vi hade att gå på. Till slut fick vi hjälp av en annan svensk familj och sen kunde vi äntligen köra iväg. Ut i den hemska Herakliontrafiken. Där någonstans, när jag skulle göra en omöjlig vänstersväng, grät jag en skvätt igen.

Efter att ha snurrat omkring lite så kom vi ut på motorvägen och då blev livet lite lättare. Tills vi kom till bergsvägarna. Gud. Vinden, lutningen på vägen, hålen i vägbanan, DE ANDRA TRAFIKANTERNA. Inte en lätt körning. Och vi började bli hungriga. Så vi blev så glada så glada när vi hittade en taverna precis vid vägen, på en klippa över havet. Vi hade inte så mycket kontanter på oss, men som tur var satt en man i restaurangen, uppenbarligen en vän till ägarna, som kunde engelska. Så han hjälpte oss att fråga om vi kunde betala med kort (vi visade upp vårt Visa-kort för att vara på den säkra sidan) och det kunde vi! Hurra!

Det visade sig en stund senare, när vi skulle betala, att det kunde vi inte alls.

Suck.

Och där någonstans kom dagens tredje superkorta gråtattack.

Men sen, när vi hade passerat Rethymnon och närmade oss Chania, så blev vägen mycket bättre, trafiken lite, lite lugnare och efter ungefär 3,5 timmar kunde jag dra världens djupaste suck av lättnad när jag körde in på hotellets parkering i Kolimbari.

Vill jag köra bil på Kreta igen? Nej. Men vi överlevde. Och varje skitjobbig kilometer var värd vår extra semestervecka.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar