lördag 3 maj 2014

Tankar och tips om att resa med småbarn

Vår resa hit till Agios Nikolaos på Kreta var vår första flygresa med Aron. Vi har åkt tåg en massa gånger förut så klart, men tåg är en lite annan grej då man kan promenera runt mycket mer (och i värsta fall hoppa av lite när man vill, det är svårare på flygplan). Aron är för ung för att spela spel på Ipaden och rita och sånt, så åker man med ett lite äldre barn så finns det så mycket mer man kan göra. Jag har plitat ner mina tips och tankar kring resor med en liten toddler! Här kommer de i ingen särskild ordning alls:

- Boka egen flygstol? På Vings flygningar (och säkert med de andra charterbolagen också) så bokas automatiskt barn under två år att sitta i förälders knä. Det kostar i princip ingenting att ta med så små barn, men om det känns jobbigt att dela flygstol så ska man köpa en egen flygbiljett till barnet. Aron var som en dröm att flyga med, han somnade så fort planet accelererade för att lyfta (jag ÖNSKAR att jag var så avslappnad) och var belåten under hela resan, så det var absolut inga problem att ha honom i knät. Ruben och jag turades om lite bara så att den andra kunde sova (Ruben) eller läsa bok (jag). Ska man resa riktigt långt kanske det är mindre kul med ett barn i knät hela tiden och då kan det extra sätet komma väl till pass.

- Packa roliga snacks. Jag rejdade den ekologiska snackshyllan på Ica och hittade två olika sorters frukt- och nötbars utan socker. Dessutom packade vi klassikern smörgåskex (går i princip alltid hem), banan, russin, och äppelchips med kanelsmak från Urtekram som Aron inte hade testat förut. Ving delar dessutom ut barnmatsburkar (vi fick en med pasta och en med mangopuré) och frukt till alla småbarn. Flyget blev 50 minuter försenat från Arlanda eftersom vi väntade på att få vingarna avisade från all snö som föll, och då vi var bland de första som klev på planet så satt vi där i en timme och tio minuter innan planet lyfte. Aron blev rätt less och började slänga kex och äppelringar omkring sig. Vi kunde ju inte ha telefoner och Ipads och sånt igång då heller. Lite senare under flygningen kom inte bara en, utan TVÅ, från personalen förbi och undrade ”vad har hänt HÄR?!” om röran på golvet i mittgången. ”50 minuter försening från Arlanda har hänt här”, svarade jag. Man gör vad som krävs liksom. Lite kexsmulor har ingen dött av.
Men tillbaka till snacksen - de underhöll bra, kan man säga. Packa inget som är lätt att sätta i halsen, så klart, och köp fler vattenflaskor än man tror behövs på flygplatsen. Om ditt barn får äta socker (vi undviker det så länge det går) så är flygresan ett ypperligt tillfälle för att muta med sötsaker.

- Mat till de vuxna. Tänk igenom det här innan ni åker. Vi diskuterade innan och kom fram till att vi inte skulle äta på planet (och flygningen tog bara 3,5 timmar så det var inga problem). Det kan vara svårt att få ihop om man har en liten toddler i knät och någon ställer en bricka med supervarm mat framför en (det är till och med svårt att fälla ner brickan överhuvudtaget) som dessutom har någon form av dryck på sig. Jag såg framför mig hur Aron brände sig på maten och drycken liksom regnade ner över hela insidan av planet. Så vi åt en rejäl frukost på Arlanda och snacksade på planet vi med.

- Packa böcker. Aron har några favoritböcker (som Alla kläder på och fotopekböckerna jag gjort till honom) som han vill höra tio gånger på raken. Där försvann många minuter!

- Ladda upp med film och tv-program. Vi har haft tur - Aron har ju älskat att titta på Totoro och Kikis delivery service sedan han var ganska liten (men absolut inget annat utom kanske lite Babar. Visa honom Dora Utforskaren och han börjar gråta av rädsla). Där kan vi slå ihjäl mycket tid på tåg- eller flygresor! Han tittade snällt på Ipaden i säkert en timme på flyget.

- Inget i stolsfickan är heligt. Säkerhetsbroschyren och tax-freekatalogen underhöll Aron i säkert 20 minuter. Säkerhetsbroschyren för att tugga på, tax-freekatalogen för att bläddra i och riva sönder.

- Packa leksaker. Aron har inte så många leksaker som han är intresserad av, han gillar att kasta och springa efter bollar (funkar så där bra på flygplan) och att kasta sina klossar genom hela rummet (återigen inte en aktivitet som funkar på flygplan) och sedan samla ihop dem i sin lilla väska igen, så vi tog inte med några leksaker på planet. Men OM det finns några leksaker som barnet kan leka med sittandes, packa ner dem för sjutton!

- Springa av sig. Aron fick springa/dansa av sig på Arlanda så att han inte skulle vara tokless på att sitta ner redan innan planet lyfte. Less på att sitta still hinner de bli ändå under flygningen.

- Byt blöja precis innan boarding. Det allra sista vi gjorde på Arlanda var att byta blöja på Aron, och det allra första vi gjorde när vi kom till Heraklion var att byta blöja på Aron. Då slapp vi byta på flyget och det var himla bra, för det var abnorma köer till toaletterna under hela tiden som vi var i luften.

- Det här med dubbelrum. För några år sedan gick det en dokumentärserie på TV4 som hette Semestersvenskar och som handlade om turister i Thailand. Ett par med barn gick ner i receptionen och klagade på att deras ”dubbelrum” bara hade ETT rum. De hade inte riktigt fattat det här med enkelrum och dubbelrum. Alla bara: ”haha, de ville ligga och nu kunde de inte eftersom barnen bodde i samma rum!” Men jag fattar verkligen grejen. Ska man bo i samma rum som barnen så måste man alltså smyga runt i ett kolsvart rum hela kvällarna efter att barnen somnat, alternativt gå och lägga sig när de lägger sig. Urtråkigt. Vi bokade en tvårumslägenhet så att vi kan sitta i soffan i det andra rummet och äta chips och kolla på The Office på kvällarna när Aron sover, om det inte är tillräckligt varmt/för mycket mygg för att sitta ute på balkongen. Så skönt!

- Lämna barnvagnen hemma. Aron accepterade barnvagnen sina första fem veckor i livet, då sov han ju mest hela tiden ändå och märkte nog inte så noga VAR han sov. Efter det tyckte Aron att det räckte med barnvagnsåkande, så vi har burit honom i bärsele nästan jämt sedan dess. När han var åtta månader gav vi upp vagnen helt och sålde den. Och vi bär honom fortfarande i bärsele, vilket är helt UNDERBART på semester. Upp med honom i selen när vi går hemifrån och man har fortfarande händerna lediga att dra en rullväska. På Arlanda är det en dröm, ingen vagn som ska packas ihop och gås iväg med till specialbagaget. På flygplanet hivar man upp selen som tar ingen plats alls i hyllorna ovanför sätet, och så i med Aron i selen igen när man ska kliva av. Så sjuuuuuukt smidigt. Och vi är ju vana att bära honom så vi orkar göra det länge, trots att han nog väger runt 13 kilo vid det här laget. Vi har en Ergobaby som vi älskar.

- Amma mycket (om du ammar). Aron ammar fortfarande, och särskilt på resor är jag så himla glad för det. Han fick amma både under start och landning på planet, och han verkar inte märkt av något tryck i öronen alls (medan andra barn på planet grät förtvivlat). På transferbussen ammade han sig till sömns i min famn, så himla smidigt. Dessutom får han i sig extra vätska när det är varmt.

- Det här med säkerhet. Jag var så sjukt nojig för säkerheten innan vi åkte att jag ringde till Ving för att höra efter hur det går till med flygresor och transfer. Så här funkar det: Eftersom Aron skulle sitta i mitt knä på flyget så fick jag ett extra säkerhetsbälte som jag knäppte fast i mitt bälte och runt hans midja. Vi fick en extra flytväst och så fanns det extra syrgasmasker över våra säten. Ja, jag är en hönsmamma som dessutom är flygrädd. När jag ringde Ving så sa de att det absolut inte fanns någon garanti för att det skulle finnas bälten på transferbussen och eftersom de kör som galningar här i Grekland så var jag orolig för det med, men det FANNS bälten på vår buss så jag knäppte mitt runt både mig och Aron. Kanske inte någon hundraprocentig säkerhet där, men bättre än inget!

- All-inclusive. Om du skulle sagt till mig för några år sedan att jag skulle vilja åka på charter med all-inclusive så skulle jag skrattat ihjäl mig. Men nu när Aron är så liten så är det sjukt skönt att ha maten fixad (till frukost och middag åtminstone, som vi har på det här hotellet - halvpension alltså). Inget letande efter restaurang, fundera på vad Aron kan äta, vänta på maten… Det är liksom fixat. Och eftersom det är buffé så finns det alltid något han äter med god aptit, som bröd och pasta. Om ett par år kommer det att vara en helt annan grej, men där vi är just nu i livet är all-inclusive semesterdrömmen.
Uppdatering: Kolla upp vilka tider som maten serveras. Om frukosten börjar klockan 9 och middagen klockan 20 så kanske det är för sent för en barnfamilj. Vi hänger alltid på låset när frukosten öppnar klockan 7, och middag äter vi prick klockan 19 när den öppnar och redan då är Aron dödstrött.

Ni som har barn - vad har jag glömt?

2 kommentarer:

  1. Vi har rest sen vår lilla son var 2mån varje sommar. Vi har numera en maxlängd på 1h som transfern får ta. Åker man på snåriga vägar så ta gärna kortare tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra tänkt! Transfern är ju faktiskt den segaste delen på resan i många fall.

      Radera