onsdag 3 december 2014

Så var det ju det där med Thanksgiving.

Jag kände att det behövdes ett till festligt tillfälle mellan de här kalasen: kräftskiva - all helgona - HÄR - jul - nyår. "Varför duger inte advent?" undrar du. Det undrar jag med, jag glömde bort att det fanns helt enkelt. MEN vi var på adventskalas hemma hos våra vänner Johannika (älskar att alla våra kompispar har fått Brangelina-namn) och det var ljuvligt. Så att vi petade in ett Thanksgivingkalas (vilket vi planerat sjukt länge, i säkert två-tre månader) där i mixen gjorde kanske inte så mycket.

Och vi ville göra Thanksgiving American style: kalkon, potatismos, stuffing, sås, tranbärssås, pumpapaj, hela rasket. Ingen av oss hade ätit det förut (jo förresten, jag testade att laga det en gång för typ tio år sedan) så jag tänkte att det var safe - ingen visste hur maten SKULLE smaka. 

Meeeeen vi läste på lite och hittade ingen ekologisk kalkon som vi kunde köpa hem och helsteka. Ingen kalkon som vi visste hade haft det bra. Här hemma försöker vi käka väldigt lite kött och OM vi ska äta kött så har vi kommit fram till att vilt är det som har minst inverkan på klimatet (se här) (dags att tänka på sånt nu, y'all) och därför kan vara okej i bland (fast Aron får inte äta kött alls). Dock tillagade vi en hel kyckling just till detta kalas, en ekologisk kyckling som hade haft det bra på en gård i Frankrike. Det kändes helt okej ändå.

Till vår kompis som inte äter kött alls så stekte vi på halluomiost. Mmm mmm mmm.

Potatismoset lagade jag på potatis, havremjölk, smör och ett ägg. Plus lite salt och peppar. Vad mer behöver man? Potatismos är lika enkelt som underbart liksom.

Tranbärssåsen görs på bara tranbär (125 gram ungefär), apelsinjuice (kanske 0,5 dl), vatten (också 0,5 dl) och 0,5 dl rörsocker (JA! Jag syndade!). Den fick koka i ungefär 15 minuter. Och det blev SÅ GOTT. Passade helt sjukt bra till den här maten, jag förstår verkligen varför man äter det.

Och så kommer vi till det kanske viktigaste: stuffing och sås.

Jag stoppade aldrig kycklingen med den här stuffingen utan lagade det helt vid sidan av. Jag skar två stjälkar selleri och två äpplen i bitar, hackade en stor gul lök och stekte alltihop i en kastrull tills alla grönsaker mjuknat. Sedan kryddade jag med timjan och rosmarin, hällde på lite vatten, en halv buljongtärning, saltade pyttelite och pepprade. Och så lät jag det koka ihop tills det blev lite mindre, eh, blött. Under tiden smulade jag typ fyra brödskivor (minus kanterna) ner i en skål, och när grönsaksröran kändes klar så fiskade jag upp alla grönsakerna och blandade dem med brödet. Är det så man gör stuffing? Jag tror inte det. Men det blev gott!

Det blöta som blev kvar i kastrullen hällde jag i typ 2,5 dl grädde i, fiskade upp en halv deciliter som jag blandade ut två tsk majsstärkelse i som jag hällde tillbaka i kastrullen (för att såsen skulle tjockna lite). Jag lät det hela puttra ett tag, kryddade lite mer med timjan och rosmarin, och en skvätt japansk soja. Och jag vet inte hur det gick till, men det blev verkligen en sjuuuukt god sås! Lyckades liksom överraska mig själv! Jag som inte ens visste vad jag höll på med.

Och så käkade vi och käkade vi. Allt kändes bra minus min improviserade pumpapaj utan socker men med dadlar. Den får jag jobba vidare med till nästa år, känner jag.

Jag måste säga att jag gillade att ha en grej att fira där i slutet av november. Men nästa år kanske jag ska köra mer på advent? Eftersom Thanksgiving lite innebar att jag inte hann plocka fram julsakerna så vi har FORTFARANDE inga adventsljusstakar, pynt eller juldukar framme. SKANDALEN. Vad ska grannarna säga?

Ps. Nu ska det funka att kommentera. Testa! Testa! Testa!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar