onsdag 14 januari 2015

Saker som hänt nyligen


Det här med januari alltså, det händer något med den här månaden som gör att man (jag) skriver ändlösa listor över livsmål och planer, och så känner man (jag) sig så INSPIRERAD. Alltså på det sättet att man till slut blir irriterad eftersom INGET GÅR TILLRÄCKLIGT FORT FRAMÅT. Men i år, 2015, det är tydligen då allt händer.

Vi får se i alla fall.


En dag kom jag hem och så hade Ruben lagat världens godaste bouillabaisse. Bara så där! Jag har ingen aning om hur han gjorde, men han hävdar att det inte alls var svårt (och ändå smakade det som om kocklandslaget, minst, hade varit inblandat). Och i går hände det IGEN! Som en uppmuntrande gest medan jag jobbar på med att sluta nattamma.


Aron har börjat intressera sig jäääättemycket för min kamera, vilket jag tycker är så kul. Han är inte riktigt med på att jag kikar i sökaren, utan lägger liksom ansiktet mot kamerans bakstycke och kisar. Sedan har jag visat honom avtryckaren, och så hjälps vi åt att ta bilden. Och så här kan det bli.


Till exempel tycker han att det är kul när vi fotar varandra och sedan kollar på bilden på kamerans display. "Mamma är där... och där är mamma i verkligheten!" Det här är mitt öra. Mycket konstnärligt porträtt om jag får säga det själv!


Ibland när Aron vill sitta vid skrivbordet och spela upp alla Small potatoes-klipp från Youtube på paddan så kan man till exempel roa sig vid att vässa sina färgpennor. NÅGOT ska man ju hitta på.


Och så har vi varit hundvakt (igen, det har hänt några gånger förut), till Arons stora skräckblandade förtjusning. Hunden heter Mischa och Aron hörde mig säga åt Mischa att sitta en gång. Och sedan gick Aron runt och sa "Mischa, sitti (sitt där), Mischa, sitti". Mischa tittade mest undrande på toddlern och bara: "vaaaad menar du?".
Bra att känna till om Mischa dock är att han inte gör mycket alls av det man säger till honom OM inte godis är med i bilden. Har man en bit korv eller en bit ost i handen så är det mesta möjligt. Och ja, jag gör ju heller inte gärna saker utan belöning, så där förstår vi varandra, Mischa och jag.


Smoothie! Smoothisarna är tillbaka i våra liv! Det visade sig att vår stavmixer (som gick sönder) var en av dem som INTE läcker klorparaffiner i maten (enligt det här testet), så vi kunde ju lugnt börja använda den vi fick i ersättning för mixern som gick sönder. Aron blev så glad över smoothiens återkomst att han drack typ en liter rätt upp och ned. Det där knepet med kokoschips och gojibär ovanpå kommer förresten från Sundsvalls-favoriten Tant Anci och Fröken Sara, testa det. Det är knaprigt och GOTT.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar